mimmiw

Nu ska jag och Ed (jaaaaa han är hemma! och jaa han åker till iväg ikväll igen......) åka till digtuna och träffa allihopa på bilden minus typ mormor och morfar då, för dom är där! jabadabadoooo!

Igår när jag jobbade var det en stå upp-grej med bl a Babben Larsson. Dom andra två var nog också kända har jag för mig, men eftersom jag inte visste det så orkar jag inte komma ihåg vad de hette. Typ Adde och nått mer.

Iallafall.

Innan vi skulle gå upp i foajen stod jag och Martha nere vid artistfoajen och pratade med inspicienten och då går Babben förbi. Jag blev lite chockad, jag hade ingen aning om att det var en kändisgrej. Så frågar hon oss om det finns mat. Babben pratade alltså med oss spontant. Av sig själv tog hon, en kändis, kontakt med mig (och Martha). Alla som känner mig vet att jag är lite lätt kändisgalen, jag erkänner att jag ä det. 

Men igår var jag bara så himla cool! 

Jag kollade lite lagom länge på henne, som bara för att notera att någon, vem som helst, pratade med mig. Och svarade lite halvnonchigt (men trevligt) att jag inte visste om det fanns mat. Sen kollade jag på Martha igen, jag vände mig inte om och kollade efter Babben, utan fortsatte samtalet med Martha och undrade om det inte var dags att gå upp i foajen (alltså riktning bort från artistfoajen! Alltså bort från kändisarna).

Och jag riktigt kände hur cool jag var! Som var så fantastiskt oberörd. Som inte ens talade energiskt och upprymt med mina jobbarkompisar om att jag just sett Babben LIVE. Att hon pratat med mig! Faktum är att jag var så cool att jag inte ens åt upp en chokladkaka efteråt, som en av komikerna hade knaprat lite på (sen hade den ena precis haft magsjuka, men jaja..). Ja, jag var bara så ofantligt coooool!

Sen kom jag på hur himla ocoolt. Hur riktigt tragiskt det är att tycka att man är så cool för att man inte hysterar för en kändis (det var inte ens typ johnny depp liksom..) Då kände jag mig som en tönt istället. Och nu sitter jag här som en tragisk tönt och äter ägg. 

(men hon pratade iallafall med mig!)

 

Nu är det cirka.. 31 timmar kvar tills han landar i Sverige. Jag ska hinna jobba två gånger, duscha och äta tre mål mat. Sen får jag krama hans beniga, bruna kropp igen. 

Jag fattar inte! Jag är inte hungrig. Jag är verkligen jämt, jämt hungrig annars känns det som. Men efter igår har alla mina hungerskänslor bara försvunnit. 

Igår var jag nämligen på Kajen med Sarah (och Kornelia, men hon jobbade tyvärr) och käkade brunch! Det vat typ världens godaste, och man får alltid världens bästa service när man går dit hehe. Dessutom hade jag ett väldigt bra sällskap! Seriöst, mina grannar jag har nu när jag bor i lägenheten är typ det bästa som hänt mig. Haha kanske inte riktigt, men vem har inte alltid drömt om att ha en granne som man kan springa över till lite då och då när man känner för det? Det är ju så himla bra! Det blir sjukt sorgligt att flytta ifrån dom.

Nu ser mitt hem ut som ett krigsläger. Fy, jag var hos Sarah lite igår och fick nästan ångest när jag kom hem till våra klädberg här hemma. Snart har det bildats en liten stig i korridoren in till vardagsrummet också, för väggarna är kantade med grejer. Hehe, och Ed som inte gillar när man slänger kläder omkring sig. Vänta bara till du kommer hem, lilla gubben..

Idag på vägen hem från träningen funderade jag på det här med "mamma och pappa". Jag tycker det är lite konstigt att alla barn i hela världen kallar sina kvinnliga skapare för mamma och sin manliga skapare för pappa. Varför, egentligen? Måste man liksom på något skumt sätt förtydliga något .. eeh, jag vet inte vad jag vill komma fram till riktigt. Men borde det liksom inte räcka med att den kvinnliga som fött en är en mamma, men kallas som vanligt vid namn. Och den manliga som skapat är en pappa, men kallas vid sitt namn han med. Precis som vi är deras barn, men kallas vid namn. Det skulle ju vara riktigt weird om vi kallades barn1, barn2 osv av våra föräldrar, och våra namn bara av typ våra kompisar. 

Ja nu låter det ju helt klart som att jag är en mamma-pappamotståndare, och det låter ju väldigt onödigt och konstigt att lägga energi och kraft på. Men det är jag inte! Jag har snarare alltid tyckt att det är lite konstigt med folk som kallar sina föräldrar vid namn. Typ nästan tyckt att det känns opersonligt och kallt av någon anledning? Jag bara reflekterade lite över livets gåtor i min ensamhet. Jag ska minsann se till att mina barn kallar mig mamma. Basta.

Jag är bättre på att stava också! Ed, det stavas punkt, inte pungt.. 

Nu ska jag käka ägg. Jag ÄLSKAR ägg.

Rastlös och lat är vad jag är. Jag tänkte åka till farmor&farfar för en lunch, men kände att jag ville hem och vila först. Sen tänkte jag, äh jag gör det en annan dag, jag kan åka till dingtuna istället! Men så kände jag att isåfall vill jag sova över för inga bussar går och jag jobbar imorronbitti... Så tänkte jag okej, jag går till Kajen och sitter där en stund innan Korre slutar, så kan vi följas hem sen ikväll! Men så får jag sms där hon säger att hon måste på nån himla personalgrej. Men jahaaa... jag orkante komma på fler ideér för att sedan dissa dom. Det kommer sluta med att jag typ kollar på film och ensam äter upp alla tusen subwaykakor som vi egentligen ska ha imorron.

Seriöst man blir sjukt lat av att bo ensam. Jag blir det iallafall! (ensam = inte mamma och pappa). I fåtöljen här brevid ligger en vecka gamla skrynkliga lakan som borde vikas. Mina kläder/väskor/småprylar ligger utspritt över hela lägenheten. Toaletten ser lite ut som skit, och alla mina strumpor och kläder vid sängen ska vi inte ens tala om. Jag har inte ens orkat käka något idag! Jo, lite frukost kl åtta imorse och tre kakor till lunch. Faktum är att jag inte ens orkar byta sladden mellan boxen och dvd:n så jag kan se klart på norah jones-filmen... Gash, jag behöver någon som rycker upp mig! 

Jklasdnsfnxkli. Vad ska jag äta egentligen?! Det kommer sluta med pasta och pesto, precis som igår! Precis som ALLA andra dagar för jag är så slö. (när jag är hemma alltså, ärligt jag har tränat tre gången den här veckan!). Jaja.. jag går väl och sätter på pastavattnet då. Om jag orkar.

Jag har faktiskt börjat kika lite på olika kurser. Jag är lite sugen på att läsa något i höst, jag orkar inte jobba ett halvår till, och jag vet inte hur det blir med resande faktiskt. Kanske får skjuta på det till framtiden lite.. Jag vet inte var och vad jag ska plugga än bara, om jag nu ska.  Men mänskliga rättigheter, eller typ.. globala genusfrågor låter inte helt fel i mina öron. 

Nu dunkar mitt huvud. Dags för ipren och att möta Korre på f&s.

So long socker. 

Så grattis Ed, du är min trognaste läsare! Och finaste. Och den jag är mest kär i. Och absolut den läsare jag saknar allra mest. 

När vi ändå pratar om Ed (jag gillar att prata om honom). Han är bättre än mig på nästan allt i hela världen. Det är tre saker jag är bättre än honom på, tro mig jag har räknat noga. De tre sakerna är:

1. Språk

2. Att rida

3. Guitar Hero

Språk är ju bra, men lite tråkigt att äga honom på det ändå.. det är ju en typisk tjejgrej. Att rida är om möjligt ännu tråkigare..! Extrem tjejgrej och dessutom har jag gjort det i åtta år, och då är det ju inte så konstigt. Guitar Hero däremot! Jag tror på riktigt att jag i min själ är bättre på det från början, än Ed är på det i sin själ. Jag slår honom varje gång, lätt. Faktum är att han suger lite. Och det är så skönt! Eftersom han kan allt annat på jorden.  Och nu när han är i Egypten ska jag ta tillfället i akt och slipa min talang lite. 

Sen kan jag meddela att i framtiden, om några månader, kanske ett år eller så, så kommer en fjärde punkt stå på listan, var så säker:

4. Yatzy

Blablablablaaaaa... det är så himla tråkigt att vara ensam ibland! Jag skulle aldrig klara av att bo helt själv i en lägenhet, bl a därför som Korre blivit stand in för Ed nu. För det första skulle det vara patetiskt för jag skulle gråta varenda kväll och tycka så fantastiskt synd om mig själv som är så eeensam. För det andra skulle jag bli så rastlös, jag skulle antingen klättra på väggarna tills det blev gropar i dem, eller bli en äcklig datanörd inpyrd i sitt eget svett för att jag aldrig skulle ha orken att ta mig för något annat. Uhuu.. 

Därför är det så bra att ha en Kornelia som kommer hem när hon slutat jobba kl 21. Och dessutom skulle Sarah antagligen komma över en sväng ikväll. Tydligen är det melodifestivalen ikväll också. Vad nu det har med saken att göra. Fast jag är mer sugen på Robinson, ärligt, det var en av mina favvos som flickeflarn. Jag satt bänkad och på helspänn varje lördag. Det var såååå spännande! Och en timme gick så fort, så fort. Jag hoppas (även om jag är djupt skeptisk) att jag blir lika beroende i år igen. Jag tycker om att bli lite tillfälligt beroende av tv-program/serier. Det känns avkopplande.

Jag gömde en sak jag gjorde i januari!

Jag snaggade Ed...............

myst på poppelbacken och blivit drillad i volleyboll "du är den första och sista jag lär spela volleyboll" (!?)

flyttat in i lägenheten brevid sarahs och fyllt 20 år.

Jag vaknade 8.00 för att ringa hejdå till min man. Jag tycker massor om honom, men han är av det nojiga slaget, eller så är jag av det naiva jag vet inte, men iallafall ska han inte ha med sin mobil så jag fick passa på att säga hejdå för evigt innan de åker.

Nu ska jag duscha mitt äckelhuvud och ta mig till dingelingtuna. Första besöket hemma sen jag flyttade, och eftersom jag ska leva spartant resten av månden passar det bra att åka hem och käka lite när man ändå är på besök hähä. Så ska jag städa innan Korre flyttar in här också.. 

Alltså, jag har ändå trott att jag är ganska ordentlig av mig, men när jag i förrgår hörde äckelljud från badrummet förstod jag att jag kanske inte är så ordentlig som jag trott. Det var Ed som stod och torkade ren toaletten, och sa att den behövdes minsann städas. Visst, svarar jag och tänker att det är ju trevligt att ha en så husmorig man, som vill ha lite ordning i hemmet. En stund senare ropar han igen, "Mimmi, vi måste ha ett fat till din tvål, den kladdar ner så!". Visst, svarar jag och tänker att oj, visst såg jag att det var lite kladd, men det brydde jag mig inte om. Big deal. Någon minut senare ropar han igen "Mimmi, vi måste börja använda torktumlaren, det blir som ett dammlager här inne av tvätten när den hänger på tork!" Visst, svarar jag och tänker att shit det där skulle jag aldrig, aldrig lagt märke till, är jag en sån där slarver som inte bryr sig?! 

Vaaa är jag inte så ordentlig och duktig som jag alltid tänkt att jag är? Eller så är det Ed som är skadad från sina städerfarenheter på Värtan..

Nu har Ed åkt. 

Jag kom hem för en kvart sen och jag ville dö lite när jag kom innanför dörren. Det var så ensamt och ledsamt så man kunde gråta. Och dessutom låg en söt lapp på bordet. Jag kommer sakna Ed!

Bor ihop ja. Allt blir så mycket intimare när man bor ihop. Igår när jag stod i köket och gjorde de vanliga sysslorna, snöt sig Ed helt plötsligt i mitt ansikte. Jag skämtar inte, han fräste ut snor på mig så jag fick en Ed-snorkråka i ögonvrån. Och imorse när jag skulle morgonkissa var både lock och toalettring uppfällda, igen. Men eftersom han kommer från en fmailj med 6 killar får han väl ta sin lilla tid att vänja sig att fälla ner. Jag sörplar ju tydligen när jag dricker te och snor täcket i sängen.

Men imorgon sticker han till Egypten i tre veckor.. Då får jag stå ut med Kornelia istället. Naisss!

Nu är det nog dags för ett avsnitt Sune eller två.