mimmiw

åh vad min farfar är söt! idag när vi satt och födelsedagsfikade på mammas berömda marängtårta så frågar farbror micke vad det är felix ska ha prov på i kemin, eftersom han måste gå och plugga.


micke: men vad ska du ha prov på då?
felix: eeeeh... javene, typ atombindningar, föreningar och massa sånt onödigt skit..
farfar: du, ska ni ha det där "c a c a o"?
alla runt bordet: va? vad är det?
farfar: jo, men det där "c a c a o"!
alla: vaaaa?!
farfar: ja.. cacao..! (skrattar för sig själv)


:') jag längtar tills jag blir gammal och får en liten gubbe brevid mig som kan sitta och kläcka ur sig urdåliga skämt!

jag börjar misstänka att jag är någon annan än jag alltid trott. för någon vecka sen fick jag på ett test resultatet att min celebrity dream man är usher, eller möjligen orlando bloom. vaaa? jag gillar inte ålande usher och inte hollywood-snygga orlando heller. och nu när jag gjorde ett yrkestest fick jag detta svar:


jag känner mig inte direkt som en typisk polis... men vem vet. kanske är det en liten ghetto- och polismimmi inom mig som försöker bryta sig ut. antagligen!

varje morron står det ett stort gäng killar på min busshållsplats, dom är 5-6 stycken och jag tror dom är kanske ett eller två år yngre än mig. grejen är att varje morgon står dom i en fet klump inne i hela busskuren och precis framför den, så att dom tar upp all plats. dessutom står dom och breder ut sig jättemycket så om någon av deras små kumpander kommer sent så har dom paxat plats åt dom i och med sin utbredning. det betyder att alla vi andra typ 6-7 stackare som åker varje morgon måste stå utanför i blåsten och regnet om det är regn, för dom där huliganerna kommer alltid först! trots att dom borde komma sist med tanke på sin ålder kombinerat med tröttheten man brukar känna på morgonen (en anledning till att jag alltid kommer sist).
sen när bussen kommer så fullkomligt rusar dom som en flock hyenor fram dit där bussen alltid stannar. dom står tätt, tätt för att absolut ingen ska kunna gå på före dom och om bussen skulle stanna en meter fram eller bak mot vad den brukar så följer hyen-klungan efter och imiterar bussens minsta rörelse för att alltid, alltid, alltid komma på först av alla!
VAD ÄR GREJEN?! åååh, okej, just jag måste inte gå på först varje dag, men någon gång ibland?! och dom äldre som står där? och dom små flickorna som precis börjat ta bussen in till stan och såklart inte vågar trängas en milimeter?! har ni inget hyffs?!

nu under hösten brukade jag tränga in mig i busskuren jag med, för jag vägrade att dom kom och tog min plats, eller min och min, att dom tog all plats! jag har faktiskt stått i den där busskuren i princip varje dag i snart nio år och nu helt plötsligt tror dom att dom kan komma och sno den?! jag väägrade acceptera det. och sen när bussen kom så väägrade jag att dom skulle gå på först hela tiden och tränga sig som apor, så då gjorde jag också det och jag fick faktiskt gå på först någon gång i veckan då jag med - det gäller att vara slug.
men nuförtiden orkar jag inte riktigt... jag har gett upp. har dom fortfarande inte fattat hur dryga dom är kan det lika gärna vara. fast idag när jag skulle ta bussen hem från stan så var två av dom där uslingarna på stationen, fast långt bort, för bussen stannade inte där den brukar eftersom en annan buss var i vägen. haha! tänkte jag för mig själv och ställde mig nöjt redo för att snart gå på. men, efter att jag rotat fram mitt busskort, vad ser jag?! uslingarna står tryckta mot bussdörren, längst fram och trycker sig in i bussen först av alla!? åååh, jag blir så arg! speciellt eftersom dom till på köpet är såna där snobbar som har skitfixade frillor, värsta märkeskläderna och alltid ska lägga in en fet snus mitt i bussen och bjuda laget runt så alla ska se, samtidigt som dom står och skrattat rått åt något skämt... bläääää.


oj, nu har jag klagat alldeles för mycket! det är inte bra.. därför ska jag avsluta nu och gå och plugga. kanske kan jag skriva något lite mer upplyftande senare, men jag var bara tvungen att få ur mig det här som jag burit på så länge.

kornelia & vår internationella relationer-bok från 1997 som inte har några bilder alls?!

 

okej, jag har känt den nu några dagar - pressen att skriva något i bloggen, då jag slarvat ett tag. och efter att jag fått två mystiska kommentarer från en okänd äcklig gubbe, samt klagomål från ett av mina trognaste fanz tar jag nu mig i kragen, tar mitt förnuft till fånga helt enkelt.

jag bor i en igloo. och detta är inget skämt. mitt hus är det kallaste i hela västmanland, kanske det kallaste i hela sverige (förutom mormor och morfars hus som nog är ännu kallare, då det är lite förfallet). orsaken till kylan i mitt hus är inte att det är förfallet. inga väggar saknas, inga hål finns i taket och golvet är även det helt. faktum är att jag inte är helt säker på orsaken, dålig isolering skulle jag tippa på. men detta är inte det viktiga i dramat, det viktiga är att vi bara tillsammans konstaterar hur fantastiskt kallt det är!
det är faktiskt så kallt att när jag kommer hem från skolan har det hänt att tempen stått på 13 grader celsius inomhus. det är ju för bövelen inte mänskligt! min farmor tar till och med alltid med sig tofflor när hon ska hit på besök för att golvet är så kallt. och igårkväll när jag satt vid datorn blev min högerhand iskall. mina kära vänner, den hade kunnat tillhöra en döing. nej, antagligen hade den varit varmare då, för jag kan inte tänka mig att döda är såhär kalla, isåfall tycker jag synd om dom.. (jag ska fråga pappa). jag kunde inte ens sova först för att mina händer var så kalla igår och dom gick bara inte att få varma! hur sjukt är inte det.
men, ni behöver inte gå runt och tro att jag är en vanvårdat unge som blivit uppfostrad i kyla och misär. det går nämligen att göra något åt den hemska kylan (till skillnad från den i skolan..). vi har en utmärkt kamin som värmer upp kanske hur bra som helst och vi har nästan alltid ved hemma och  jag börjar bli lite av ett pro på att elda i den. men ibland när jag kommer hem från skolan så tar alla latceller i mig fram sin värsta sida, dom klumpar ihop sig och gör allt motstånd dom kan mot allt förnuftigt och vettigt här i världen. som t ex att elda när det är kallt och man fryser, när det till på köpet finns ved. och som att plugga direkt efter skolan istället för att sätta sig här. eller att plocka ur diskmaskinen så mami och papi blir glada. eller som att gå ut en riiiktigt lång prommis med hundarna, så dom blir glada.
jag kan tyvärr inte hjälpa detta fenomen, det tillhör min växaupp-process och så länge som man är en tonåring får man bete sig så ibland, vilket är det bästa med den här perioden av livet. och jag har ett helt år till att njuta av det :J

ahh, nu ska jag gå ner och vira om mig en filt, sitta i soffan och huttra för mig själv medans alla latceller i mig trotsigt sneglar på kaminen med förakt.
godbajz!

jag är RASTLÖÖÖÖS OCH UTTRÅKAD! åh, om ni bara visste!
därför ska jag plåga er med en drömrapport (max ska jag glädja med den);

jag drömde att jag var utländsk eller något och jag hade två utländska systrar (vi var typ indiska eller något liknande), dessa systrar var även mina kompisar (skulle kunna varit den indiska och systerliga versionen av klara och kornelia.. fast samtidigt känns det inte som det.. hmm svårt!). iallafall så skulle vi alla tre bli bortgifta till tre svettiga, utländska karlar som vi inte alls kände och även om min verkade ganska trevlig så var det inte alls något jag hade särskilt stor lust med, och det hade inte mina systrar heller. det var fest i dagarna tre innan själva bröllopsdagen och jag och mina systrar diskuterade om vi verkligen skulle göra det trots allt, vi ville ju verkligen inte! 

en av de här festdagarna när satt jag brevid min blivande svärfar (som var tjock och lat och av någon anledning hade på sig en såndär grå LN-sparkdräkt) så såg jag en liten pojke, ett barn på ca fem år, med lockigt blondt hår, han var så söt och allting. när jag såg honom prata med sin morfar eller farfar eller vad det var, så tänkte jag att jag också ville ha en sån söt liten pojke som var bara min och som jag kunde ha tillsammans med min man som jag hade valt själv! alltså kom jag iallafall fram till att jag skulle fejka att allt var frid och fröjd på festdagarna innan och på själva bröllopsdagen när jag stod framför min blivande man vid altaret skulle jag fly! jag skulle springa därifrån framför ögonen på allihopa, med min slöja fladdrandes bakom mig.
 
eftersom bröllopet hölls i strängnäs (fråga mig inte varför), så kom jag och mina systrar tillsammans fram till att det var bäst att fly hem till josh, eftersom han var den enda vi kände i strängnäs som bodde centralt. (allt det här är väldigt konstigt, för i drömmen var jag inte jag, alltså borde jag inte känt någon av alla strängnäsor jag känner.. men jaja).

så kom dagen då det skulle ske. vi gick in i stugan där klänningarna hängde och dom var fabulöst fina, jag blir nästan lite sugen på att gifta mig bums, bara för att få ha en fin klänning på mig. sen gick vi till kyrkan och jag var inte alls nervös. sen... vaknade jag! så jag vet inte alls om jag faktiskt sprang iväg med slöjan fladdrandes, eller om min man blev arg och skrek efter mig, om hela hans släkt skickades efter mig för att hämnas, eller om jag ångrade mig där framme för att jag plötsligt såg hur fantastiskt vackra ögon min blivande man hade. otroligt irriterande!



jag är iallafall glad att det bara var en dröm. nu ska jag spatta vidare. det är likandant idag som igår med rastlösheten! jag skulle kunna springa ett maraton och samtidigt hoppa häck, jasvär!

idag vaknade jag kvart över ett med värk i båda mina armar. varför då? undrade jag förvirrat där jag låg i min varma, gosiga säng. en liten stund senare kom jag fram till att denna värk var träningsvärk jag fått som belöning för att ha burit sammanlagt ca 4-5 plattor läsk i kyrkan igår. jag tror verkligen jag borde börja ta tag i min träning lite haha. klara, vänta bara tills jag fyllt år!


annars kan jag tala om att det blåser för fullt i västerås idag, det är stormen som är på väg. jag älskar blåst! det är dessutom drygt sex plusgrader och solen lyser allra högst upp på träden, vilket gör det perfekt för en prommis. nu fick jag till på köpet sms från kornelia, kvällsplanerna är inställda. alltså - kom och gå en prommis med mig! synd att många (de flesta skulle jag tro) av er som läser inte bor i västerås bara..

1. jag har ont i käkarna för jag har ätit sega godisar, mina tinningar pulserar.

2. jag har ingen mer läxa att göra idag. ingen jag mååste iallafall. (jo, spanska, men jag vet inte om jag tycker det räknas..)

3. ikväll är det handbolls-em match mot island? jag hade ingen aaaning och det är ungefär den enda sporten i världen som jag faktiskt tycker är rolig att kolla på!

4. jag har haft mjukisbyxor på mig i skolan idag för andra gången på gymnasiet och typ max tionde gången i mitt liv (om man inte räknar när man var asliten och gick runt i det jämt). det var fatalt skönt!

5. jag ska äta melliz nu.

idag var första dagen på hela vintern & hösten som vi inte frös ihjäl i skolan - halleluga! detta trots (i mitt fall) den ynkliga klädseln bestående av klänning och tunn kofta. trots att mina handleder var blottade hela dagen frös jag inte en skund, inte en sekund! alla som går på carlforsska vet vilken stor grej det är.

vad kan då detta bero på? jag skulle vilja svara; att våren är på väg! men jag tror det är lite för tidigt (trots den ytterst soliga och torra söndagen vi fick) med tanke på att det bara är 15 januari. bara 15 januari.. ärligt det är en evighet kvar till maj och juni. så jag vet inte vad det beror på, kanske är det bara så att jag är inne i en ovanligt flummig och glad period i skolan och det fryser man mindre av. jag frös inte så mycket igår heller och jag har skrattat massor dessa två dagar.

två saker avklarade - dvs int.rel-arbetet och pluggandet till italienskaprovet imorron. vilket är lika med två skolsaker mindre kvar till studenten. däremot börjar jag bli lite lätt panikslagen för jag behöver ett jobb och jag har lite svårt att ta mig i kragen. alltså, om jag skriver det här så kanske jag måste göra det imorgon...

det jag pratar om är att skriva en jobbansökan, eller CV eller whatever. helt enkelt fixa allt som behövs för att få chans till ett jobb. kanske jag tom skulle ta och ringa ACC som jag skulle ringt för drygt en månad sen? (usch vad jobbigt att jag skrev det! nu måste jag ju typ verkligen görare...) tänk vilken lättnad det skulle vara att få ett jobb man kunde trivas lite på. större än att slippa ha körkortet hängandes över sig tillochmed.

vaerememej?! jag har blödigt (heter det blödigt?) näsblod tre ggr den här veckan och nästan svimmat två, jag fattar inte! stört är det iallafall.

för övrigt; varför är busschaufförer så sura ibland? okej, alla har väl en dålig dag då och då, men ett litet hej kan man väl iallafall pressa fram. på fredagar när jag åker buss till kyrkan och sen nattbussen hem så är jag ensam på båda stationerna, vilket betyder att jag alltid säger hej, får då blir det så personligt med chauffören på något vis. det kommer i rena farten när jag går in i bussen, jag får liksom ett sånt uppsving när jag går upp för steget, så det blir alltid ett hurtigt hej som av en reflex. men t ex idag när jag åkte hem var det samma busschaufför både in till stan och hem (det är det alltid) och han sa inte hej tillbaka någon av gångerna! vilken typ! här kommer en trevlig ungdom och bevisar att det inte bara finns otrevliga, respektlösa snorungar till ungdomar (hehehe jag passar på att hylla mig själv lite), utan även normala sådana och då säger han inte ens hej tillbaka?

jaja, om jag fortsätter kanske jag en vacker dag kommer glädja någon stackars busschaffis som suttit ensam och sur en hel dag och som faktiskt skulle uppskatta ett hurtigt hej.

haha vad ska det här ens föreställa? fick dom brist på inspiration eller vad är grejen? jag kan iallafall tala om för er som inte vet att det är en textsnutt ur "stanna världen en stund" från de nedan nämnda artisterna.

jag, klara och även klaras carro som dök upp hoppade för övrigt runt i trikåer bland ett gäng gamlingar och några yngre idag. haha åh vilket skämt det var! det kändes verkligen bra att alla tanter och alla andra förutom jag och klara förstod och kunde allting. ärligt, det var skitsvårt! jag var helt lost och fattade ingenting, efteråt hade jag nästan stått mer still än rört mig (om inte virriga försök och små misslyckade hopp här och där räknas), jag var inte svettig och det kändes knappt som jag varit där alls. skönt, nu vet jag iallafall att jag kan lägga alla planer på en danskarriär på hyllan, eller ännu bättre - i soporna. tur att jag inte hade någon dröm att att bli dansös då :J

kul att jag missade bussen imorse eftersom jag var sjukt snurrig hela morronen så jag var tvungen att lägga mig ner för att inte få en till äggbula, ännu roligare att jag somnade med emma bovary (vår underbara svenskabok alltså) brevid mig och vaknade tio i ett, då jag i själva verket hade tänkt sitta på bussen påväg in mot tyska och italienska. alltså sitter jag nu fortfarande här hemma. ganska skönt iofs, eftersom min hjärna var död imorse.
men, jag ska inte lata mig igenom dagen helt. tyska ska jag göra, så var lugn lilla pappsen, jag har inte börjat skita i skolan.. än höhö :)


tänkte även bara säga att jag hittade hannas gamla glenmark, eriksson & strömstedt-skiva på hennes rum! haha, åh vilken underbar skiva det är. det sjuka är att den är ju typ tillfredsställande att lyssna på. jag kommer bestämt ihåg att jag brukade stå och shejka loss rejält till vissa av dessa låtar, typ "en jävel på kärlek" & "stanna världen en stund" :') kanske lite material för ditt party, klara? den är ju trots allt från 1995.

men nu ska jag gå och prata tyska med hasse och moltas.

igår var det fler än vanligt här inne. åååh jag undrar så vilka ni är! jag kan omöjligt få ihop antalet kombinerat med namn i mitt huvud. men det är väl så det ska vara kanske.

nu skulle jag kunna skriva något långt och intressant för att underhålla er alla nya och ni gamla förståss, men felix kom just hem med guitar hero som han lånat av en kompis och jag måste spela det nu genast! jabadabadooo! jag måste se om det är så kul som alla säger, och om det verkligen är så bra att det är värt att vara uppe 12 timmar en natt bara för att spela det, som don tydligen hade varit.
men jag tror faktiskt att jag kommer gilla det om jag ger det en chans, jag brukar gilla sånt där barnsligt tjaffs. typ dansmatta... ååååh :')

jag tycker om saybias EP

jag och mina skolkumpaner spädde på vår nördighet lite till i skolan idag,

i tvåan (var det i tvåan? det känns som en evighet sen!) gjorde vi ett arbete om Åhléns, hur företaget bildades, hur det ser ut nu osv osv. för att få tag i ordentlig information och...

ursäkta av jag avbryter mig, men vet ni vad jag genomgår just nu?! felix sitter i sitt rum och spelar SKIThögt med sina förbövliska trumpinnar mot en gammal musmatta och detta har nu pågått i sisådär 10-15 minuter?!?!? VAD ÄR GREJEN?! han spelar inte ens riktiga slingor eller vad det heter, bara *bang bang bang*! han spelar inte ens på trummorna, och allt är bättre än det där musmatte-ljudet, allt! vill han ta död på mig?! är det ens normalt att hålla på så om man är trummis?! han gör det jämt! maaaax? fy fabian!!!

...nu slutade han..

... kunna göra ett så bra arbete som möjligt (detta var ett av dom arbetena som vi la ner vår själ i.. jag vill inte göra om det) så ringde vi till självaste åhléns VD, bjarne mumm (hette han så? björne kanske?). ja, faktum är att kornelia satt där ett bra tag och verkade ha riktigt trevligt med honom och vi fick ju vår information.
idag gjorde vi alltså nördgrej nr. 2; vi skrev ett mail till svenska ambassaden i etiopien för att få lite information till ett temaarbete vi gör nu. först funderade vi på att ringa dom, men det kostar ju trots allt lite och sådär.. fast om skolan betalar så... 
tyvärr såg jag för några minuter sedan att mailet kommit tillbaka och att det blivit något strul, att deras mailadress inte funkade eller något. men iallafall! nu kanske det blir till att ringa ändå...? hähä


nu ska jag käka tror jag, jag är ju så fantastiskt hungrig efter den limp-stora muffins jag åt för knappt en timme sen.. inte... 

zå lång :) 

igår gick jag och la mig klockan fyra, idag vaknade jag halv två. mobilen stod egentligen på ringning klockan tio, men efter att jag snoozat fram till tolv och ändå inte orkat gå upp stängde alarmet av sig, som i protest. det är illa om man är så trött klockan tolv så det är som att det vore klockan sju en vardag...
antagligen kommer jag inte kunna somna förrän fyra inatt heller, vilket betyder ungefär tre timmars sömn till skolan imorron - mmMmmMmMM mums! men det gör inget, jag lever som på små rosa moln för tillfället :')


har ni förressten tänkt på att det är en månad kvar till jag fyller år, det kommer gå fort. sen är det bara en månad kvar till mars (=det kommer också gå fort) och mars är en tidig vårmånad. sen kommer det gå jättesnabbt och vi kommer inte alls hinna med, iallafall inte jag för jag ska ut och resa i tre veckor plus att det är en massa med studenten som ska fixas. så en vacker dag kommer jag vakna med björklöven susandes utanför fönstret utan att jag märkt hur dom kom dit. allt detta borde betyda att det i princip är sommar snart! eller, det är ju långt kvar.. men det kommer gå hur fort som helst. hoppas det inte går för fort bara.. jag måste hinna hitta mig ett jobb innan dess.. och skriva klart min psykologiuppgift som skulle varit klar för en månad sen och lära mig tyska... gaah.

jag har haft ett helt otroligt, fabulöst, fantastsikt, makalöst bra jullov! speciellt den sista veckan med sälen, falunbesök och nyår var något alldeles extra.

det är helt galet vad jag blir galen efter såna här underbara mysdagar, för ni är så bra alla mina små vänner runt om i sveriges hålor! jag blir alldeles till mig och funderar starkt på att hoppa av skolan bums, med en gång, så jag kan flytta in i vårat kollektiv och gifta mig med er allihopa nu direkt. då skulle jag vakna skrattandes varje dag, jag skulle somna skrattandes varje dag och däremellan skulle jag äta, bajsa, gå, handla och titta på tv skrattandes resten av mitt liv, vilken sanslös fröjd.

tills vidare får jag nog nöja mig med små livshelger här och där, det är inte fy skam det heller. min slutsats är iallafall denna gång;