HELG
Finfin helg igendårå. Först körde jag ett slappt delipass med nästan inga kunder och sen körde vi på vin & spelkväll här hemma med fint folk igår. I likee! Spel är ju seriöst det bästa som finns. Ungefär. Sen gick vi som var lite extra pepp och inte skulle upp tidigt dagen efter ut i natten. Ganska kul att jag som inte känner nån i den här stan nästan ändå träffar massa folk jag vet vilka det är så fort jag går ut. Heja Ica!
Nellie och Erik är kära i varanda. Lika kärt återseende varje gång.
Imorse hände det jag fruktat ett tag nu
Jag blev jagad av en fiskmås-mamma.
Det bor två fiskmåsbäbisar + deras mamma på vår innergård. De har bott där i flera veckor och bäbisarna går runt där på asfaltsgården dag ut och dag in och tror att de äger stället. Samtidigt sitter mamman på en lyckstolpe och vaktar så ingen tar hennes barn.
Varenda dag måste jag kolla noga var de är för att gå så långt bort som möjligt med Nellie eftersom hon ääälskar fåglar. Att äta alltså.. Och det har gått bra. Tills imorse. Bäbisarna stod preciiiis framför vår port. Dryga! Så jag tänkte att jag skulle gå så långt ifrån som jag bara kunde och hålla Nellie kort,kort i kopplet, så skulle det nog funka ändå. Men då ser jag något i ögonvrån. Det är mamman som kommer och attackerar oss! Hon dyker ner mot mitt huve två gånger, helt aggresiv! Så jag var tvungen att springa från gården med Nellie i släptåg som inte fattade nånting, hon ville ju käka fiskmåsbebis! Jag fick springa runt hela huset och gå in en annan ingång. Aspinsamt! För vårat hus ligger som ett L och ingången jag tänkte gå in genom ligger precis i vecket och typ aaalla har sina frukostfönster ut mot gården så de såg mig garanterat springa för mitt liv. För en fiskmås.
Fy farao alltså.
Det bor två fiskmåsbäbisar + deras mamma på vår innergård. De har bott där i flera veckor och bäbisarna går runt där på asfaltsgården dag ut och dag in och tror att de äger stället. Samtidigt sitter mamman på en lyckstolpe och vaktar så ingen tar hennes barn.
Varenda dag måste jag kolla noga var de är för att gå så långt bort som möjligt med Nellie eftersom hon ääälskar fåglar. Att äta alltså.. Och det har gått bra. Tills imorse. Bäbisarna stod preciiiis framför vår port. Dryga! Så jag tänkte att jag skulle gå så långt ifrån som jag bara kunde och hålla Nellie kort,kort i kopplet, så skulle det nog funka ändå. Men då ser jag något i ögonvrån. Det är mamman som kommer och attackerar oss! Hon dyker ner mot mitt huve två gånger, helt aggresiv! Så jag var tvungen att springa från gården med Nellie i släptåg som inte fattade nånting, hon ville ju käka fiskmåsbebis! Jag fick springa runt hela huset och gå in en annan ingång. Aspinsamt! För vårat hus ligger som ett L och ingången jag tänkte gå in genom ligger precis i vecket och typ aaalla har sina frukostfönster ut mot gården så de såg mig garanterat springa för mitt liv. För en fiskmås.
Fy farao alltså.
Smitingen
I söndags kom Alma och hälsade på. Vi åkte ut till Smitingens havsbad, Ed skulle spela volley med ett gäng och jag och Alma var solande, korsordslösande åskådare. Jag hade aldrig varit där förut under sommaren och åh vad fint det är! Nästan Öland-kvalité på den stranden. Det trodde jag minsann inte om norrland innan jag kom hit. Fin dag!
.
Idag har vi köpt världens största spegel på IKEA, ätit världens största blåbär i skogen och nu är jag världsahungrig. Så nu ska vi packa in Nellie i bilen för lite grillning på stranden.
hejpa.