min stora fiende


jag har börjat försova mig fasligt lätt, och det är ganska störigt för under hela min skoltid har jag varit en duktig och skötsam elev som endast försovit mig med vilje. jag tror helt seriöst att jag försov mig (på riktigt) verkligen max 5 ggr under mina sex år på fryx. det är faktiskt ganska konstigt eftersom jag är galet morgontrött, men jag bara gjorde inte det. jag vaknade av väckarklockan/pappa och sen gick jag upp, basta.

nuförtiden är det inte så enkelt. jag sätter alarmet + att pappa alltid går upp och väcker mig. och om han inte skulle hinna gå upp och väcka mig så ringer han alltid från jobbet för att kolla så jag vaknar. men ändå vaknar jag inte ordentligt. jag har börjat; stänga av alarmet i sömnen, ställa om det till typ 17.52 istället för 07.52, svara på pappas frågor i sömnen (utan minne av det sen) och snooza allt längre vilket lett till att jag tillslut inte hinner..
det går i princip inte en vecka utan att jag försover mig iallafall en gång och oftast på torsdagar på spanskan, fast jag egentligen redan har sovmorgon då! hur sjukt är det inte.. idag t ex skulle jag ta halv tio-bussen in till stan, det är ju verkligen inte tidigt, ändå vaknade jag kvart över nio och fick stressa som en gris!

nästa steg i mitt liv är att skaffa fram lite fler väckarklockor och placera ut i mitt rum. gärna typ lägga en under sängen.. iiih! tänk att behöva kravla på det iskalla, dammiga golvet med bara ben och ett hemskt morgonhumör.. det blir ett uppvaknande som heter duga.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback