Komvux


Jag fick sluta jobba klockan elva idag, för det fanns tydligen inget mer att göra på Komvux för en massa små barn sprang runt i hela skolan och hade fotbollscup. Undrar hur det kommer se ut imorron bara, när cupen är slut... Förresten är det rena himmelriket att få komma till Komvux från högskolan, för vi har världens snällaste som tar hand om oss och som hela tiden fortsätter upprepa "ta det lugnt!" om och om igen. Dessutom har de mycket roligare klassrum på Komvux! Idag till exempel fick vi städa i ett rum fullt med prydligt uppställda sjuksängar, med nerbäddade life-size dockor med stirrande ögon i dem. Några låg helt under lakan också, nästan som i ett bårhus. Det var nästan lite skrämmande att komma in där först och se dem ligga med sina uppspärrade ögon i ett öde klassrum, men med lite p3 (på radion som vi fick låna och ha med oss hela morgonen av snällisen!) så kändes det snart som vanligt och jag blev nästan sugen på att bli sjuksköterska när jag stod där med ett par vita städhandskar och smygtestade hjärt och lungräddning på en av dem.

Nu ska jag läsa ut min bok. Felix har magsjuka där nere, han har det jämt! Stackarn, när jag och Hanna satt i köket hörde vi en ynklig röst innifrån vardagsrummet: "Kan ni byta ut mina inälvor?".


Jag är trött på att andas damm


Jag har varit hemma hela helgen för att bli frisk nångång, slippa vakna med andnöd på natten och slippa knarka nässpray (jag vet inte hur många dagar i rad jag är uppe i nu.. 10 är max. Tänk om jag mister luktsinnet, då vet jag inte vad jag gör!). Alltså det värsta med att vara förkyld är nästan att inte känna smak. Pappa har köpt godis, jag vet att godis är gott, jag äter godis, jag känner ingen smak, jag fortsätter äta godis för jag vet att det är gott egentligen, jag blir galen för att jag inte känner något, det känns värdelöst eftersom hela poängen med godisätandet är körd, ändå fortsätter jag äta.
 
Det jag ville komma till i början är; jag är rastlös! Det känns som jag andas damm (inte för att det är dammigare än vanligt hemma), mina ben skriker av alla löss i dem, det känns som jag har ett moln i min hjärna, det känns som jag skulle kunna hoppa hoppstylta till Danmark och jag skulle vilja ställa mig och bara skrika. Jag har varit hemma för länge helt enkelt. Jag klarar inte av att vara sjuk, inte "sjuk" iallafall. Okej om man ligger i sängen med 38,5 graders feber men de här fjutterierna med halsont, hosta och snor klarar jag bara inte av! Då är man ju ändå relativt pigg. Nu är dessutom allt det där lite mer borta. Blää, jag vill sätta på mig odegiga kläder och andas odammig luft.


Jag måste gå någonstans nu.
Hasta luego


Kidnappning till allsångspremiär



Klara var förbryllad.




Vi hade den bästa picknicken med oss som du kan tänka dig.




Café 60




Sömn i två timmar - upp och jobba.
Fantastiskt bra dag!

Skansen


Nu har jag varit sjuk/halvsjuk i snart två veckor, det här suger ju. Inatt vaknade jag hela tiden av igentäppt näsa och igenmurade rinnande ögon, det är i såna stunder man känner sig på topp. Riktigt attraktiv alltså! I såna stunder är jag glad att jag är ung, ogift och får ha min äckliga säng för mig själv. Meen, nu är det iallafall bättre.

I tisdags kidnappade jag och Kornelia Klara som fyllt 18 (visserligen för drygt en månad sen..), vi tog henne till hufvudstaden för att gå på allsångspremiären! Det har dessutom både jag och Kornelia också velat göra länge, så det var en lyckans dag när jag halv ett slutade jobbet och fick cykla hem till Krnl för att göra mig iordning inför kidnappningen och kvällen. Det var en väldigt bra dag som efter en kvällsfika på café 60 avslutades med en rundvandring på stan av några äkta stockholmare.




Fler bilder kommer.

MW - that's me!


Jag har blivit lite sugen på att bli en grafittimålare efter dessa två städdagar! Det där spraymirakel-medlet Sprint som jag skrev om igår är boven i dramat. Varje gång man kommer in i ett nytt klassrum måste man nämligen skrubba bänkarna med den där sprayen, och medlet kommer ut som en vit, perfekt, jämn sprayad rand på bänken. Det ser exakt ut som vit sprayfärg och man kan skriva häftiga grejer eller måla koola mönster innan man måste torka bort det. Det är en lika stor glädje varje gång!

Och när jag då står där med sprayen i handen och gör nått snirkligt mönster, eller nått litet ord som för stunden faller mig i smaken, så kan jag inte annat än att drömma mig bort till någon varm sommarnatt i skenet av en gatulykta, jag står där med alla mina sprayburkar i massa färger och jag är kungen för ingen kan spraya så häftigt och snyggt som jag!


Tyvärr, är det ju nu inte så. Jag kan på min höjd få till en klump som ser någorlunda ut som en cirkel, eller fyra böjda streck som skulle kunna föreställa ett 'm'. Jag är ingen konstnär överhuvudtaget, min syster fick alla de generna av min mamma (jag vägrar tro att jag kan bli lika bra som du med hjälp av övning, Hanna). Så om jag nu verkligen skulle stå där under gatulyktans sken en varm sommarnatt, så skulle mina sk konstverk vara ruttet kladd, mina koola tags skulle vara åtta tråkiga, raka pinnar i ett försök till att skriva ett flashigt 'MW' och ingen skulle tycka att jag var en kung. Jag får fortsätta drömma helt enkelt! Men det gör jag så gärna.

Städa, städa varje fredag och varenda jul..


Idag städade jag efter tre timmars sömn. Det var helt okej ändå, även om jag verkligen undrade vad jag gjorde uppe tjugo över fyra imorse och det var lite underliga människor som jobbade där. En sak är iallafall säker, jag ska inte fastna som städerska även om det säkert kan vara ett väldigt trivsamt jobb det med. Meen, jag fick skjuts! Haha, jag visste väl att rådjursögonen och jag skulle vara ett bra team. Fast det var nog bara en engångsföreteelse, jag hade ingen cykel nämligen. Vet ni förresten att det finns ett alldeles utmärkt spraymedel som heter Sprint? Det funkar på allt! Jag tror nästan att det är lite magiskt...

Jag somnade i soffan till Napoleon Dynamite (det är förresten ungefär den enda filmen som mina kära vänner och jag tycker är rolig) och sov i två timmar och min hjärna är nu helt körd. Felix gjorde allt för att hålla mig vaken där ett tag, men det var omöjligt. Jag fattar inte vilken dag det är, jag är heelt lost helt enkelt. Det känns som det är morgon, kväll, helg och vardag på samma gång. Dessutom är jag ensam hemma så ingen kan ställa min förvirrade hjärna till rätta heller. Det känns som en livstid sen jag slutade klockan ett och jag har tusen nysningar i min näsa som vill komma ut. Komsi, komsi!


(ärligt, jag vet inte vaaad jag skriver om egentligen.. jaja :))



ÖLAND


Alltså, jag vill åka till öland! Jag viiiiiiiiiill..........


Sick man walking


Jag är fortfarande sjuk. Det är så kul att vakna med en ihopklistrad hjärna, en näsa fylld med snor och en hals som raspar vid varje ljud man gör. Och så fräsch man känner sig sen! Helt underbart. Men jag har en eva&adam-säsong på väg så idag ska jag ligga och ta det så lugnt som jag bara kan. Imorgon måste jag nämligen gå upphalv fem och åka och jobba.

Jag kom just på vad det bästa med min pappa är! Det är att han är så sjukt morgonpigg. Häromdagen var han ute med alla fyra hundarna (vi är hundvakt..) vid halv fem på moronen. Och även om det kanske var en aning extremt tillochmed för honom, så är han ju definivt vaken vid 5-6. Det betyder att han kanske någon gång ibland kan vara en vänlig själv och skjutsa in mig till stan i sommar när jag ska jobba! Jag tror att jag och rådjursögonen ska gå och jobba på det här lite senare.


(Okej, det är nog inte det bästa med min pappa om jag tänker efter)


Grattis Max


Igår åkte jag lite sådär impulsaktigt med två pojkar som heter Josh och Ed till studentfirandet för fina Max i Falun. De hade tydligen innan jag hoppade in i bilen bestämt sig för att göra bilresan upp till den tråkigaste någonsin?

Det är ju såhär att jag fick en digitalkamera i studentpresent. Jag gillart! Nu ska jag bara lära mig att börja ta kort med den. Att använda den ordentligt när jag åker iväg på saker - något jag totalt misslyckades med igår. Jag tog sammanlagt ca 6 bilder, varav inte en enda var på studenten Max! helt sjukt. Men jag får skylla lite på att Josh och Ed fotade så flitigt med Joshs kamera och slängde den runt halsen på mig med jämna mellanrum för att jag skulle fota också. Jag har iallafall en bild där J&E visar upp Maxs studentpresent från oss.



Efter lite krångel med bilbatteri och nycklar så var vi iallafall påväg hem. Ed underhöll oss med sina historier och photobooth underhöll oss med våra förvrängda ansikten. Kurl jurl.



Vi stannade på vägen hem och de badade med hajar i en sjö som någon hade kissat i. Det var tydligen väldigt kallt, för de vågade knappt gå i och sen dog man lite av värmeslag i bilen.


Nu känns min mage utochinvänd och jag har ätit två kvadratmilimeter fisk och en bit kaka.

Big fish


Det känns som att mitt huvud ligger och guppar i ett akvarium, men som att min kropp sitter stadigt kvar på stolen. Jag tror det betyder att jag borde gå och sova nu. Ååååh, tre mornar kvar i friheten, två kvällar. Imorgon är jag en mycket upptagen kvinna (sjukt att jag är en vuxen kvinna egentligen, jag känner mig som ett barn. Tydligen är jag det också, enligt min omgivning? När börjar man egentligen känna sig vuxen?) Aah, jag är så trött och jag har nya lakan - jabadabadoo! Jag vet att jag skrev det förut också, men jag ljög.

Godnatt.

Min sommar


Den här sommaren kommer samtidigt bli väldigt bra och något sämre än mina andra somrar. Jag vill nästan gråta en skvätt när jag tänker på att jag för första gången inte kan göra vad jag vill när jag vill. Jag är otroligt bortskämd med att vara ledig på somrarna och jag älskar det! Sommaren känns som en tid då man ska göra exakt vad man vill. Umgås med alla man aldrig hinner umgås med annars, åka på utflykter - stora som små, vara ute hela nätterna och göra ingenting, vara spontan och helt enkelt göra vad som helst när som helst för det finns inga veckor längre. Bara en stor massa av lediga dagar där det inte spelar någon roll om det är måndag, torsdag eller lördag.

I år är det inte så. Jag börjar jobba på måndag, städa. Det är verkligen inget jobb som jag ser fram emot då jag börjar sex på morgonen och jag är en otroligt morgontrött person som skulle kunna mörda om man petar på mig under dessa tidiga morgontimmar. Det verkar ju inte så underhållande att städa heller och man träffar inte folk, precis ett sånt jobb som jag inte vill ha alltså. Dessutom pågår det i sju veckor, sju veckor av städning. Det betyder att jag offrat min Ölandsommar. Jag kommer alltså inte kunna åka dit - något som jag verkligen ville göra. Jag kommer inte kunna göra något annat heller, förutom små korta besök lite här och var. Och hade jag inte sagt till hade jag även fått offra Frizon, men där sa jag faktiskt stopp. Allt ska jobbandet inte få ta ifrån mig.


Men jag har ju som sagt en ganska bra sommar framför mig ändå
. Kornelia är hemma för första gången på två år. Och även om vi kommer jobba om varandra i princip varje dag - hon jobbar kväll, jag jobbar förmiddag - så kommer vi kunna ses mycket mer än de senaste två somrarna. Något som är bra med mitt jobb är att jag ändå bara jobbar 6½ timmar om dagen och kommer vara färdigjobbad halv ett, fri att göra vad jag vill resten av dagen. När alla andra lediga ändå börjar sin dag. Dessutom får jag jobba med Emilie, som jag trivs väldigt bra med, och jobb i sju veckor innebär ändå en del pengar - något som jag verkligen, verkligen behöver. Utan jobb i sommar kan jag inte åka iväg i vinter och det vill jag ju göra. Dessutom får jag ju två fantastiskt snygga v-ringade, röda t-shirtar på köpet och dem kan man ju nästan inte säga nej till :') 


Ikväll ska jag iallafall till Kajen och hänga, wallawej!


En dröm


Inatt drömde jag något väldigt obehagligt! Jag drömde att våra två grannar låg döda i min systers säng, och jag visste det. Men jag var i mitt rum och jag vågade inte gå ut från det, för jag var ensam hemma och var rädd för att dörren in till hennes rum skulle vara öppen. Då skulle jag ju behöva gå förbi där och kanske få syn på dem. Lite senare kom min pappa hem, han lyfte upp de två kropparna på en liten spade och började jaga mig med den. Han sa att jag var tvungen att ta på dem, för att vänja mig och se att det inte är något farligt med döda människor. Men jag fick sån sjuk panik! Jag försökte låsa in mig på lilla toaletten, men min hand var så stel att jag visste att jag inte skulle hinna få igen låset innan han kom med sin spade. Jag gjorde allt jag kunde för att få honom att fatta att om han tvingade mig till det där så skulle jag garanterat bli psyk-sjuk, men han vägrade förstå och fortsatte jaga mig med spaden och tjata om att jag skulle röra mina döda grannar.

Sen tjatade han dessutom om att jag skulle vara med och hämta dem till krematoriet, för då skulle jag minsann kunna tjäna massa extrapengar till min skottlandresa. Huuuuh, det var faktiskt riktigt obehagligt och det närmaste mardröm jag drömt på länge.


080610


Okej, jag tyckte det var jobbigt att gå upp åtta imorse. Nästa vecka börjar jag jobba och då börjar jag klockan 06.00.  Om jag ska hinna cykla till stan, innebär det att jag måste gå upp ca 04.30. Jag better få en fet lön sen.

Ikväll ska jag se på Rännstensungar. Det är en verklig barndomsfilm som jag velat se om länge. Så igår stod den där inne i jättelandet Media Markt och viftade mot mig med sitt glansiga fodral! Dyr var den inte heller, så den är nu i min ägo och ikväll får jag än en gång se farbror Fahlén och Ninni. Förresten är det väl konstigt - jag ogillar verkligen namnet Ninni, det låter så mesigt att det är helt sjukt. Men Mimmi har jag inget särskilt emot, även om jag kanske skulle tycka det också vore ett mesnamn annars. Nanna gillar jag inte heller (kan man ens heta det?), och inte Titti. Vad är det för skillnad på Mimmi egentligen? Fast jag tror man blir lite immun mot namn man heter själv.

Imorgon börjar remförsäljningen for real nere i hamnen! Åh vad jag ska äta remmar! Hoppas det inte regnar.

nu


Jag ska åka och skriva på kontrakt nu. Det känns som att klockan är fem på morgonen. Hejdå.

Ångbåtsblues



Klaras och min nationaldag var minst sagt död.

1, 2, 3 soleils


Det är ju underbart med en storasyster som är hemma från Luleå och som dessutom har körkort och fixar så vi får tillgång till bilen! Så ännu en dag kan jag sysselsätta mig med något, en liten tur till stan kanske. Och pappa hade tillochmed gett oss matpengar, jabadabadooo.


Min föräldrar och min skånesläkt har en thing för riktig såndär arabmusik eller vad man ska kalla den. Typ stora araber eller afrikaner eller vad det nu kan vara (eeh, jag är inte så bra på nationaliteter..) som står och värker ur sig en låt på ett sånt där konstigt språk så det låter som dom kräks, ungefär. Förstår ni? Och så är det aspeppande musik, typ lite lillfingerdans. Det jag försöker komma fram till är att det är hur festig musik som helst! Alltså, det är nästan så jag överväger att gifta mig med en arab för att få en skitstort bröllop med kräksång, lillfingerdans och den där stämningen. För när mamma och pappa sätter på den där musiken på högsta volym här hemma, då kan man bara inte stå still. Synd bara att det inte går att sjunga med.. (fast det räcker att göra hulkningar, så låter det nästan rätt). Det kanske är afrikaner iallafall, för de sjunger på franska i vissa låtar, och det gör de väl inte i arabländerna..? Eller, jag har faktiskt ingen aning.

Iallafall så heter de Taha, Khaled & Faudel (det låter som dadel :') ) och den peppigaste låten heter Abdel Kader. Lyssna och känn sommarpeppen. Haha folk brukar kolla lite konstigt på oss när vi drar igång den, men den är härlig jag lovar!


Kan inte låta bli..


Är jag dum i huvudet om jag säger att jag längtar till hösten lite? Lite mer än lite tillochmed kanske. Mamma tycker nog det iallafall. Hon säger att jag är en orolig själ. Men idag, när det är sådär jätteblåsigt men ändå ganska varmt och nu på kvällen molnigt också, då kan jag inte låta bli! Hösten är den bästa årstiden när den är bra. Orolig själ stämmer nog förresten. Det har gått tre dagar sen jag tog studenten och jag är redan rastlös. Då är det ändå inte så att jag suttit hemma hela helgen, för varje dag har jag gjort något. Jag blir galen av att sitta hemma och göra ingenting en hel dag. Jag blir så krypig i benen, som om jag har tusen myror under skinnet. Och jag blir nästan nedstämd för att jag blir alldeles knäpp i huvudet för jag vill göra något och har en massa energi som bara vill uuut. Det är i såna stunder jag känner för att göra något drastiskt, typ cykla till Liseberg, eller lifta till Kålmården, eller ta en weekend till Skåne och sticka över till Danmark. På stört. Utan att tänka efter noga eller hålla på och tvätta kläder innan eller planera en massa. Men det är nästan aldrig någon som är på det humöret samtidigt som mig. Jag får göra tusen miniutflykter i sommar istället. Det kan nog bli bra det med.


(Alltså, jag tryckte lite här och var för att kolla lite, och nu orkar jag ändra till något annat. Såhär får bloggen se ut nu.)

5 juni



Champagnefrukost hos Amanda Sangemark.


speur05


Toalettkö innan utspringet.


Utspriiiing!


Fit for fight


Kanske sötaste paret i stan


Så himla fint besök som kom och gratulerade och hjälpte två flickor i nöd.


Morgonfika med Åsa, Kornelia och tre vise män, sen var min student slut.

student 08


(Shit, min blogg är helt störd. Den vägrar släppa in mig och påstår att jag anger fel lösenord?)

Nu har jag iallafall äntligen tagit studenten!




Det var helt sinnessjukt!
Min dag var perfekt, den hade nog inte kunnat bli mycket bättre. Laddningen innan man sprang ut var enorm, det kändes som jag skulle åka världens roligaste berochdalbana och som att jag skulle få träffa Edward Scissorhands eller Arnie i Gilbert Grape in person på samma gång ungefär. Mitt plakat var jättefint, festen hemma var bra och kvällen med. Sjukt att det är över nu bara. Det man gått och peppat i tre år nu (minst) och nästan räknat ner sekunderna till den senaste månaden var över på bara några ögonblick kändes det som, trots att det var en av de längsta dagarna på länge.

Nu är det alltså dags att rycka upp sig och börja klura lite på vad man vill göra. Även om jag vet att folk inte menar något illa med att fråga vad man ska göra till hösten - jag undrar ju detsamma när det gäller mina jämnåriga - så har jag dött lite varje gång någon frågat det. Jag vet inte, okej? Jag vet inte vad jag vill jobba som. Jag har ingen aning om vad det ens ska vara inom för område. Jag vet inte hur länge jag vill ta paus innan jag börjar plugga igen. Jag vet inte vad jag ska jobba mer med i sommar än att jag ska städa lite. Jag har inget extrajobb, för ingen vill ge mig ett. Jag har ingen egen lägenhet, för jag har inga pengar att köpa den för. Och jag har inget körkort, för jag är lat och ogillar bilar. Okej? Och nej, man hinner inte tänka ut något klyftigt att utbilda sig till under sin gymnasietid. Inte jag iallafall, verkligen inte. För jag är en sån där medioker människa som inte har någon särskild hobby eller något som jag är särskilt bra på eller tycker är särskilt roligt. Tyvärr.

Men jag har ju iallafall funderat på det där med att åka utomlands ett tag, och kanske blir det så nu också. Igår kollade jag upp lite och om jag nu bara kan tjäna lite pengar, så ser det ut som att min höst, eller iallafall vinter, kommer spenderas i Skottland. Tre månaders engelskaplugg (ha! jag som inte skulle ha prov på en evighet tyckte jag.. tss) på studenthem. Och det är så otroligt skönt ändå att ha något inplanerat. Att kunna säga något när de frågar, något mer än att "Jag ska jobba hade jag tänkt. Men jag har inget jobb." Så nu hoppas, hoppas jag att någon liten snällis tycker jag ser tillräckligt klyftig ut för att kunna klara av något litet jobb någonstans, så jag kan få lite pengar.

Men först har jag en sommar att njuta av. Kornelia är hemma för första gången på länge och det ska bli fint väder säger alla väderspåtanter, de lär ju ha rätt... Och nu ska jag gå och lägga mig i mina nya lakan (ärligt, jag har en thing för nya lakan!).

Gonatt!

Studenten


Aaaaargh, jag tar STUDENTEN imorron, okeeeeeeeeeeeeeeeej?! Det är det sjukaste ever! Aldrig mer skola om jag inte vill. Jag ska inte plugga till ett sketet prov på hur länge som helst! Jag har en egen vit mössa och en egen vit klänning och nu är det min tur!

Det luktar tårta i hela huset, för mamma gör marängtårtor, kylen är full med mat och jag såg blommor i förrådet :') Välkomna imorron efter tre alla som vill. Haha, så himla värdelöst, typ inga läser här känns det som, men whatäver, kom ni som läser! (Min skånesläkt dissar mig tydligen hela högen satteeee......).


En annan sak jag tänkte på; att vara kille på studenten känns enklare för det finns inte så tre miljarder alternativ att ha på sig. En kostym är det man ska ha, that's kind of it. Okej, nu tycker folk kanske jag har helt fel för det finns ju massa olika kostymer och tillbehör eller vad det heter, javetree. Men ändå, inte jämfört med klänningar känns det som. Och ibland känns det nästan som det blir en tävling mellan tjejerna, vem som har annorlundast klänning med bäst matchande skor. Fast det kanske är likadant för killarna, vad vet jag. För skorna sen! Jisses, jag har haft sån ångest över skor till studenten, nu har jag skitit i det och kör på bara. Dessutom, så verkar det så soft att snagga skallen och bara trycka på en studenmössa på den, lätt och smidigt! Inga hårspännen och locktänger här inte. Å andra sidan är det ju kul att kunna välja mellan tre miljarder klänningar och det är ju fantastiskt skönt att slippa en svettig kostym en varm sommardag.


Imorgon kommer jag känna mig som en grotesk gladiator vs. en nätt princessbakelse. Intressant känsla! Meeen, vi kör på det då, för nu är det banne mig dags!

Söstra mi


Idag kommer Hanna hem! Wihoow, det var fem månader sen vi träffade henne, men det aaallra gladaste mötet kommer nog bli när hon får träffa Moltas. Då mina vänner, blir det magi.



Ps. om två dagar tar jag studenten och det är mösspåtagning och fotografering imorron. Två dagar. Ds.


SPice gEURls


image252

Jag ska på maskeradfest ikväll!


Hvem kan sige nej til en engel med nylonstrømper på?

 
image250

Folk får säga vad de vill - det är något charmigt med danska.


Tuve un sueño de caballos y un hombre


image248

En bild från i vintras när spanjorerna var här. Jag fick den nyligen av en spanjor som kallar sig Piimpo på msn, det säger väl en del om hur de funkar. Han sitter faktiskt där längst bak i mitten också. Hehe, nejmen de flesta jag träffat har faktiskt varit väldigt trevliga. Jag saknar spanskan! En vacker dag ska jag fortsätta med spanskan och då ska jag ha en lärare som är bra och rättvis..


Ps. Jag tänkte skriva ett ps om min dröm här, men jag tror inte jag vågar, tänk om (mot all förmodan i hela vida världen) en person läser min blogg. Nej fy, då hade jag kännt mig lite hemsk. ds.


dåligt


Jag är en dålig bloggerska!

Bloggerska förresten, är inte det ungefär den töntigaste benämningen ni vet? Det är ett fult ord och det låter löjligt. Blää, jag är dessutom för oseriös med mitt bloggande för att förtjänas att kallas bloggerska. Om man nu förtjänar det.


Nu skulle jag, om jag hade en, lägga in en bild på min lillebror Felix. För idag såg han fantastiskt bra ut när han lämnade vårat hus för att åka på bal ute på Elba, iklädd svarta jeans, uppkavlad vit skjorta och svart uppknäppt väst över.

Alltså, är det inte konstigt det där? En vacker dag tittar man lite extra på sina småsyskon och inser att de inte är så himla små längre. De funderar minst lika mycket som vi "stora" på hur de ser ut, de intresserar sig för kläder, de är (tro det eller ej) intresserade av killar/tjejer. De är helt enkelt inga småbarn längre! Och de ser bra ut! För de har växt ur den där ruttna åldern på 11-15 år då man ser ut som en förväxt kalv/oformlig barbapappa. Sen helt plötsligt går de att umgås med också, och jag gillar det! Felix är faktiskt 16, då är man ju stor och kan tänka! Och Hanna, hon är bara 21, det är ju helt sjukt. Det skiljer bara två år mellan oss, vilket är i princip ingenting.


Slutfilosoferat. Jag tror mamma kom hem också.