Jag är trött på att andas damm


Jag har varit hemma hela helgen för att bli frisk nångång, slippa vakna med andnöd på natten och slippa knarka nässpray (jag vet inte hur många dagar i rad jag är uppe i nu.. 10 är max. Tänk om jag mister luktsinnet, då vet jag inte vad jag gör!). Alltså det värsta med att vara förkyld är nästan att inte känna smak. Pappa har köpt godis, jag vet att godis är gott, jag äter godis, jag känner ingen smak, jag fortsätter äta godis för jag vet att det är gott egentligen, jag blir galen för att jag inte känner något, det känns värdelöst eftersom hela poängen med godisätandet är körd, ändå fortsätter jag äta.
 
Det jag ville komma till i början är; jag är rastlös! Det känns som jag andas damm (inte för att det är dammigare än vanligt hemma), mina ben skriker av alla löss i dem, det känns som jag har ett moln i min hjärna, det känns som jag skulle kunna hoppa hoppstylta till Danmark och jag skulle vilja ställa mig och bara skrika. Jag har varit hemma för länge helt enkelt. Jag klarar inte av att vara sjuk, inte "sjuk" iallafall. Okej om man ligger i sängen med 38,5 graders feber men de här fjutterierna med halsont, hosta och snor klarar jag bara inte av! Då är man ju ändå relativt pigg. Nu är dessutom allt det där lite mer borta. Blää, jag vill sätta på mig odegiga kläder och andas odammig luft.


Jag måste gå någonstans nu.
Hasta luego


Kommentarer
Postat av: klara

du borde alltid gå hit

Postat av: mimmi

haw! ja det borde jag :)

2008-06-30 @ 13:41:11
URL: http://mimmiw.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback