än finns det hopp



SHIT! jag skriver i min blogg!

inte för att jag tror så många kollar in här längre.. jag tog en titt på min statistik he he.. men vaddå? jag har endast mig själv att skylla för att jag inte tog bättre hand om mina 3-4 trogna läsare!

men nu när jag sitter här i min ensamhet (eftersom alla jag känner är antingen i rävnäs och har kul, eller hemma och äter pinnekött, eller ute och super ner sig, eller i andra städer) kände jag inspirationen (shit vad svårt att skriva rätt?!) smög sig på. så för bövelen, jag gör ett försök!

idag har rastlösheten smygit sig på som en skugga en het sommardag i juli. man känner sig sådär slapp och sprallig på samma gång. man vill sticka ut och springa en mil, för man har tråkigt och är allmänt rastlööööhs! men samtidigt bara orkar man inte masa sig iväg, inte ens på en ynka liten prommis.. det slutar alltid med att jag kollar sms på min mobil var femte minut (aldrig några där), loggar in på bilddagboken var tionde (för att logga ut igen efter fem minuter) och springer ner och sprätter runt och klagar för mamma tiden däremellan.
Tänk! om jag skulle utnyttja den här rastlöshetens tid till att ta mig samman och faktiskt städa mitt rum som har ett täcke av hår på golvet, eller kanske sy lite i min t-shirtväst som jag så snillrikt uppfunnit, eller motionera lite. vad fantastiskt underbart och organiserat mitt liv skulle vara :' )
men, sån är ju inte jag...



image2

felix och jag visar hur man ska strika en pose på rätt sätt




nu ska jag ta mig i kragen och gå och slå en drill (eller vad det heter på sånt där karl-språk)! inte ens sånt klarar jag av en sån här dag. alldeles för krävande att masa sig ner för trappen.. och att knäppa upp byxorna sen!
auf wiedersen





Kommentarer
Postat av: klara

du är den duktigaste snuttan! haha


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback