Fågelarmar no more


Jag hade ju då tänkt att jag skulle bli fit till i sommar. Alltså på riktigt för första gången i mitt liv (typ) få känna på hur det är att ha lite muskler, som omväxling mot mina vanliga fågelarmar. Men det går lite segt med det, som alltid. Och jag har äntligen tillsammans med Ed kommit på varför! Jag är en quitter. Så himla segt. Jag har noll tävlingsinstinkt och så fort jag känner lite mjölksyra eller att det blir lite flåsigt så tänker jag bara näe, fy nu skiter jag i det här. Det blir liksom bara tråkigt och drygt.
Men, jag har ändå lite bättre förutsättningar att lyckas den här våren. Jag har nämligen Ed som driver på mig. Han tränar i princip varje dag, ibland 2 ggr om dagen och dessutom har vi tydligen infört att bara äta onyttiga grejer på helgen (fattar inte att jag gick med på det?!). Plus att han med jämna mellanrum peppar mig att följa med honom till gymmet i Kramfors. Så i måndags följde jag faktiskt med. Det var typ jag och 20 brandmän.. hehe. Var kvinnas dröm, eller? Trodde jag skulle få ångest för mina darrande fågelarmar, men det kändes helt okej ändå. Och nu är jag sådär härligt öm i hela mig.
Fit beach 2011 here I cooooome!

Kommentarer
Postat av: sarah

Vad duktig du e mimmi! Vi kan pusha varandra (på avstånd) för jag ska med börja träna i april!

Just nu håller jag på med GI metoden också, så no candi for mama.



Vad har du annars för dig där uppe? Trivs du?



Saknar dig!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback