mimmiw

idag gick det en propp på vår övervåning och här satt jag själv i mörkret när allt runt omrking mig dog. just det gjorde mig inte så mycket, för pappa märkte det där nere och gick direkt för att byta proppen. men ett ögonblick höll jag ärligt talat på att dö av skräck, för när jag vände mig om där i mörkret så tyckte jag för några ögonblick (inte ens ett ögonblick, några ögonblick) att jag såg en jättelång man stå och stirra på mig i dörröppningen från korridoren till våra rum. det gick såpass lång tid att jag var stensäker! alltså iiih vad rädd jag blev! det kändes som någon klämde om mitt hjärta. till slut insåg jag att det var en bit plast som hänger ner från vårat ickefärdiga tak och som såg ut som ett blekt manshuvud. huuuh.. sådär rädd har jag nog inte varit sen jag var 12 år och fåren + den hemska baggen slet sig i stallet hemma hos sarah, så vi var tvungna att försöka klättra upp på ett skåp med typ 1 dm kvar till taket innan vi vågade springa ut.

nu ska jag packa min lilla packning inför min emilietripp imorron. vi ska se på across the universe och det stod i min chilitidning som jag tydligen fick på posten idag att den är sämst. jag tror mer på åsa och helin som avgudar den, faktiskt.

godnatt!