stamkunder


Vi har lite stammisar på mitt jobb. Det är ganska roligt med stammisar tycker jag, jag brukar fundera på vad de är för ena och vad de brukar göra när de inte käkar hos mig. Allt jag vet om dem är ju vilken macka de gillar bäst och om de vill ha den toastad eller inte. Men det känns ändå som man nästan lär känna dem lite bara genom detta ynkliga.



Vi har en liten indier som är så smal, så smal så man tror han ska knäckas av på mitten om han skulle ramla. Han är lite sådär försiktig och väntar alltid med att ta fram plånboken ur bakfikan tills sista stund, och då verkar den alltid ha fastnat lite i byxan. 

Vi har en tjej som alltid tänker noga, noga och överväger ordentligt innan hon slutligen väljer vad hon vill ha. 

En tjej är liten, smal och söt. Hon köper alltid exakt samma sak, förutom nu, då hon börjat experimentera lite. Ibland kan hon komma in flera gånger om dagen och hon verkar alltid ha nästan lite bråttom.

En annan man kommer in och köper alltid en liten svart kaffe, sen sitter han i ett hörn och läser sin tidning som han har med sig. Han sitter länge, länge och tycker det är lite besvärligt när ljudnivån blir för hög.



Det är så konstigt att alla dom här har egna liv där just de är huvudpersonen, liv fulla av människor, tankar och saker. De har jobb och familjer som de går hem till efter jobbet. Haha, jag är medveten om att det låter töntigt djupt det här. Men hur idiotiskt det än kan verka, så har jag fortfarande svårt att fatta att även den där personen man möter som allra hastigast på gatan och sen aldrig ser igen har ett eget liv där allt kretsar runt just den personen..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback