mimmiw

åkej, nu äresåhärva. jag har inget att bjuda på för tillfället förutom en liten, liten historia från dagens hundpromenad. som man egentligen (som alltid) är tvungen att uppleva in real life.


jag och felix går och diskuterar skräckfilm. ofta när vi går spåret med odjuren tillsammans så brukar vi berätta långa komplicerade skräckfilmshandlingar för varandra och smida planer för vilka vi ska ladda hem och se tillsammans. när vi går där och diskuterar avbryter sig felix plötsligt:

- titta! nu går han bajsstilen, åh fy vad skönt!

utropar han och syftar på moltas som börjat gå sin speciella gång han alltid går innan han ska sätta sig för att uträtta sina behov. men när vi går vidare blir han lite obeslutsam och går vidare han med. felix klagar, för han älskar när moltas bajsar, då känner han att han kan gå hem med gott samvete. efter ett tag sätter sig M lite längre in i skogen iallafall.

- duuuuktig moltas! BAJSA! braaa! ropar felix.
- jag brukar alltid ropa bajsa, så han ska lära sig det, så jag ska kunna säga åt honom att göra det sen. fortsätter felix vänd till mig, som om det vore det mest naturliga i världen. jag dog lite.


nu ska jag dricka ttttttttte. puss på er!